När man inte räcker till

"hemlängtan" har jag också

Så här länge har jag nu klarat mej utan att falla ihop. Idag var de första gången på länge där orken tog slut de är jobbigt ibland att tänka tanken att man känner sig otillräcklig men man skulle vilja ändå göra mer. När man igen märker att man glömt sig själv med att göra alla nöjda och glada säger jo till allt. Och bara tanken på vad allt jag måste göra på Houtskär man känner sig ganska liten just nu. 

Varför kan man inte bara säga NEJ jag orkar inte eller jag kan inte. Vet att mörkret har en stor del av mitt mående att göra men borde ha rätt till ljusterapi den här tiden på året. 

Efter en dag på jobbet är man trött och slut och huvudet känns ibland som om de skulle explodera de andra nya är hjärtklappningar som ibland är obehagliga vet inte om de är stressrelaterat eller om de beror på annat. Måste börja försöka ta mej ut i friska luften mera än vad jag gör just nu har lite tappat de också men tycker inte om att gå ut när de är mörkt och ruggigt. Ibland är de nog synd att man inte har hund eller får ha hund i bostaden då sku man måsta gå ut vare sig de är mörkt eller inte. 

Nu önskar jag att de skulle bli lite kallare ute och komma nån centimeter snö redan de skulle göra en piggare men De lär väl inte komma i första taget ner nå sånt

Lite snö kom de här i mitten på oktober

Även den starka bryter i nå skede ihop när murarna rasar och orken är på noll du har gett allt du kan ge av dig själv. Fasaden att allt är bra rämnar. Men de är bara att ta sig upp igen och mura upp stenarna på nytt. samla nya krafter och nya tag. Ibland önskar man att man skulle ha nån vid sin sida som faktiskt kan ta upp en på fötterna igen nån som faktiskt bryr sig på riktigt om en.
 Jag har en sån riktig vän men hon bor för långt borta

Måst ta och boka flyg och åka och hälsa på igen

Jag behövde skriva av mej lite